Så har det hänt. Svåger Thomas har nått den beaktningsvärda och respektabla åldern av fyrtio år. Iklädd vit skrud mötte han upp oss på Höga Kusten Hotellets restaurant för att mottaga vår salut med pompa och ståt. Till att börja med: vilken magnifik utsikt! Onekligen skulle denna sagolika vy förhöja den kulinariska upplevelsen. Med menyn i darrande, blodsockerlåga händer skedde överläggning på hög nivå i huvudet. Det var en stenhård kamp mellan fläskfilén och kycklingbröstet, men beskrivningen ”sagolik dragonsås” vägde över till kycklingens fördel; det ska erkännas att hönsavkommans ödmjukare prislapp även utgjorde en övervägande faktor. Det visade sig sedan att en majoritet av sällskapet hade fallit för samma frestelse som jag. Efter att rikligt ha kryddat min blivande måltid med  stingande hunger fick jag äntligen sätta tänderna i den. På min ära, jag blev inte besviken! Potatisskruvarnas sälta, créme fraichens mildhet, dragonsåsens krydda och salladens nytta. Ja, sannerligen, en legendarisk kombination. Dock har jag synpunkter på kycklingens konsistens; tyvärr separerades fibrerna vid uppskärning vilket tyder på för lång tillagning. Men i det stora hela var måltiden mycket utsökt! Som brukligt är vid dylika festsammanhang beställde jag, efter att ha länsat mina bordsgrannars fat, dessert. Valet var lika enkelt som självklart: Maräng-sviss! På vilken jag och Sebastian delade. Utsökt!

Thomas, kycklingen leve: Hurra, hurra, hurra, hurra!